Vi föreslog konkreta ändringar i förvaltningsstadgan för ökad insyn – så här gick det :(

Sibbo kommunfullmäktige kritiserade tjänsteinnehavarna – men vill ändå inte ha större insyn eller öppnare beslutsfattande

Kommunfullmäktiges möte måndagen den 17.3. var rekordlångt. Efter den offentliga delen behandlades ytterligare två upphandlingsärenden, och det röstades också om dem. På mötet framfördes fullmäktigeperiodens skarpaste kritik mot tjänsteinnehavarna; särskilt näringslivssektionens ledamot Carola Juselius lade fram hårda fakta om den undermåliga beredningen av näringslivsprogrammet. Näringslivssektionens åsikter beaktades inte när beredningen planerades, och tjänsteinnehavarna verkade inte heller vilja ha med dem i slutresultatet. Tjänsteinnehavarna prioriterade inte näringslivsprogrammet i sitt arbete, trots att det för sektionen och fullmäktige var det viktigaste man väntade sig av näringslivschefen. Mot sektionens vilja lades arbetet ut på konsulter för 21 tusen euro. Jag uppskattar ledamot Juselius smärtsamma uppriktighet i frågan.

Förvaltningsstadgan styr kommunens beslutsfattande och fastställer nu befogenheterna för organen i den nya organisationen. Fullmäktiges insyn i många av kommunens centrala beslut är mycket begränsad, och dess möjlighet att påverka särskilt planläggningen är också så gott som obefintlig före den slutliga behandlingen för godkännande. Sannfinländarna ville öka insynen i beslutsfattandet, den information fullmäktige får och möjligheterna att påverka, eftersom kommunstyrelsens befogenheter för närvarande är oproportionerligt stora.

Konkret föreslog vi följande:

1. Språksektionernas beslut ska alltid offentliggöras på både finska och svenska. Nu publiceras de bara på respektive sektions eget språk. Detta godkändes enhälligt.
2. Ledningsgruppens sammansättning ska skrivas ut tydligare. Det är inte nuläget som är problemet, men ledningsgruppen är en viktig del av kommunens ledningsstruktur. Förslaget förlorade omröstningen med 29–14.
3. Kommunstyrelsen ska rapportera om dotterbolagens ekonomiska situation till fullmäktige. Nu får fullmäktige bara den information som skrivs in i årsberättelsen (vilket är lite). Förslaget förlorade med 25–17.
4. Kommunens planläggningsprogram ska godkännas av fullmäktige. Fullmäktige är rätt organ att dra upp riktlinjerna för vilka planer som ska prioriteras, och planläggningsplanen ska gås igenom noggrant med fullmäktige. Förslaget förlorade omröstningen med 31–12.
5. Gränsen för kommunstyrelsens befogenhet att besluta om markanvändningsavtal sänks från nuvarande 10 miljoner till 5 miljoner. Förslaget förlorade omröstningen med 34–9.

Jag vet inte om det lönar sig att vara besviken över detta – det är bara vad vårt nuvarande fullmäktige vill just nu. Vi fick ändå ett visst stöd för de flesta av våra förslag, just från de små fullmäktigegrupperna. Samlingspartiet och SFP var ganska bestämt emot våra förslag. Jag tror att det kan bero på att kommunstyrelsen för dem är en lämplig plats att sköta ärenden utan offentlig diskussion och där de stora grupperna har proportionellt mycket större makt än i fullmäktige. Vestman sade i anslutning till planläggningsprogrammet att den nuvarande verksamhetsmodellen har fungerat bra. Utan tvivel har den fungerat bra för Samlingspartiet, men den betjänar ju varken hela fullmäktige eller invånarnas tillgång till information.

När beslut fattas utifrån den egna maktpositionen, och det gäller också tjänstemännen, glömmer man ofta hur illa saker ser ut utåt, och då trycks också det allmänna och gemensamma intresset undan. I vår demokrati slår sådana beslut förr eller senare en själv i ansiktet.

Ilkka Sillanpää, kommunfullmäktiges andre vice ordförande, Sannfinländarna