Välbefinnande i arbetet är inget att spara på – ohälsan kostar senare

Inom Östra Nylands välfärdsområde har sjukfrånvaron ökat betydligt. År 2023 uppgick sjukfrånvaron i genomsnitt till 15,6 dagar per anställd. År 2024 steg antalet till 21 dagar och år 2025 till 24,5 dagar. Från 2023 till 2025 är ökningen cirka 57 procent.

Enligt Vanda och Kervo välfärdsområdes utvärderingsberättelse för 2025 var sjukfrånvaron 11,9 dagar per anställd. Enligt OECD:s jämförelsetal är sjukfrånvaron i Finland cirka 9,2 dagar per anställd och år inom alla branscher. Östra Nylands 24,5 dagar är ett anmärkningsvärt högt antal jämfört med dessa siffror. Siffrorna väcker en viktig fråga: vad händer med personalens välbefinnande i arbetet?

Välbefinnande i arbetet skapas inte enbart genom rekreationsdagar eller enskilda åtgärder för välbefinnande. Det formas framför allt av de förhållanden under vilka människor arbetar dag efter dag.

Särskilt inom social- och hälsovården är arbetet krävande i sig. Schemaläggningen kan antingen stödja arbetstagarens ork eller belasta den ytterligare. Oergonomiska arbetsskift, långa arbetsdagar, kombinationer av kvälls- och morgonskift samt oregelbunden schemaläggning sliter på arbetstagaren. När arbetstiderna ständigt är oregelbundna och svåra att förutse börjar arbetstagarens liv anpassas efter arbetet. Det blir svårare att engagera sig i fritidsintressen och planera gemensam tid med familjen, och det kan vara förvånansvärt svårt att ordna vanliga ärenden. Också tiden för återhämtning blir kortare.

Det handlar inte om att arbetstagarna inte skulle förstå vad skiftarbete kräver. Vårdpersonal vet att arbetet också utförs på kvällar, nätter, veckoslut och helgdagar. Frågan är hur arbetsskiften planeras och hur stora möjligheter personalen ges att återhämta sig.

Sjukfrånvaron är mer än bara siffror i statistiken. Varje frånvarodag handlar om en människa som för tillfället inte kan utföra sitt arbete. När frånvaron blir omfattande flyttas belastningen över på den övriga personalen. Det leder till ytterligare frånvaro och skapar en spiral som är svår att bryta.

Att förbättra välbefinnandet i arbetet kräver inte alltid en ny budget eller mera pengar. Det kräver framför allt klokt ledarskap, att personalen blir hörd och flexibilitet i schemaläggningen. Att planera arbetsskiften så att arbetstagaren verkligen har möjlighet att återhämta sig på fritiden kostar inte arbetsgivaren mer. Tvärtom drar också arbetsgivaren nytta av det. En arbetstagare som mår bra och orkar kan bättre koncentrera sig på sitt arbete, återhämta sig efter arbetsdagarna och upprätthålla sin arbetsförmåga. När arbetstagaren mår bra kan arbetet också löpa smidigare och effektivare.

Välbefinnande i arbetet och stöd för att orka i arbetet är särskilt viktigt nu när välfärdsområdet står under ett ständigt spartryck. Samarbetsförhandlingar och organisationsförändringar påverkar hela tiden vardagen för hundratals anställda. När osäkerheten och belastningen bland personalen ökar stannar följderna inte innanför arbetsplatsens väggar. De återspeglas också i tjänsternas tillgänglighet, kvalitet och kontinuitet.

Om man inte tar hand om välbefinnandet i arbetet blir följden mer sjukfrånvaro och därmed högre kostnader. De stigande kostnaderna ökar i sin tur spartrycket, vilket kan leda till personalnedskärningar och nya samarbetsförhandlingar. Det skulle i sin tur öka belastningen på den kvarvarande personalen ytterligare. En ond cirkel uppstår som i slutändan kostar mer än att satsa på välbefinnande i arbetet.

Välbefinnande i arbetet borde ses som en del av ledningen av välfärdsområdets ekonomi och tjänster – inte som en separat personaladministrativ fråga. Vi borde våga fråga om en del av den ökande sjukfrånvaron skulle kunna förebyggas genom bättre ledarskap, förnuftigare schemaläggning och genom att lyssna på personalen.

Välbefinnande i arbetet är inte en kostnad som man borde försöka komma undan så billigt som möjligt. Det är en investering i människor, arbetsförmåga och en fungerande social- och hälsovård. Om vi vill trygga högklassiga tjänster också i framtiden måste vi ta hand om de människor som producerar tjänsterna varje dag.