Vi stödde en simhall, men lovade inte att betala vad som helst

Vi har varit positiva till en simhall i Sibbo, med vissa förbehåll. En egen hall kunde underlätta ordnandet av simskolor och göra vattenmotionen tillgänglig för fler Sibbobor. Dessa fördelar har fortfarande ett värde. Kommunens ekonomiska bärkraft sätter ändå gränser för vad som kan genomföras och när. Inte ens en bra tjänst blir billig för att man är överens om att den behövs.

Nu måste den gränsen tas på allvar. Kostnadskalkylen för simhallen har stigit samtidigt som kommunens ekonomi står inför betydande anpassningstryck. Tidigare stöd innebär inte en skyldighet att godkänna varje nytt pris eller varje ändring i planerna. Om genomförandet av projektet försämrar möjligheterna att ta hand om de nuvarande tjänsterna måste det gå att skjuta upp eller avstå från projektet. Det politiska ansvaret omfattar också de kommuninvånare som aldrig stiger ner i bassängen men är med och betalar notan.

Stödet innebar ingen blankofullmakt

I december 2024 beräknades en simhall i grundutförande kosta 12,5 miljoner euro. I projektplanen från mars 2026 var den totala kostnadskalkylen 16,6 miljoner. Båda beloppen är utan mervärdesskatt, så ökningen var cirka en tredjedel.¹ ² Det är vanligt att kalkyler ändras under planeringen, och skillnaden i sig visar inte på oegentligheter. Den ändrar ändå väsentligt förutsättningarna för beslutet. När prislappen växer med miljoner måste grunderna för det tidigare stödet prövas på nytt lika noggrant som själva planen. Annars börjar beredningen ersätta beslutsfattandet.

Projektplanen förklarar ökningen med mer än tusen extra kvadratmeter. Enligt planen beaktades tydligen inte utrymmena under bassängerna eller tillräckliga tekniska utrymmen i de tidigare skedena.² Det är utrymmen som behövs för att byggnaden ska fungera. Man kan rimligen vänta sig att priset för en simhall också omfattar att den fungerar. Det gör inte all beredning undermålig, men väcker en berättigad fråga om hur heltäckande de tidigare kalkylerna var. Beslutsfattarna borde kunna skilja mellan den del av prisökningen som beror på att brister rättas till och den del som beror på nya politiska önskemål.

Skulden finns redan här

I budgetförslaget som beretts för kommunstyrelsen den 19 oktober beräknas kommunens lånestock växa till 163 miljoner euro vid utgången av 2027 och 195 miljoner vid utgången av 2029. Ränteutgifterna för 2027 beräknas uppgå till cirka 3,8 miljoner euro. Det är prognoser i förslaget, inte förverkligade siffror.³ De visar ändå i vilken ekonomisk omgivning simhallen bereds. Ytterligare upplåning skulle öka ett redan betydande ansvar, som kräver inkomster under kommande år för att skötas, oavsett hur optimistiskt man talar om investeringen i dag.

I samma förslag konstateras att kommunen har ett ackumulerat överskott på cirka 42,8 miljoner euro. Sibbo ska alltså inte beskrivas som insolvent, och varje år med underskott innebär inte en omedelbar kris.³ Det tidigare överskottet visar ändå inte ensamt att kommunen klarar nya bestående utgifter. Även den framtida inkomstfinansieringen är avgörande när investeringen bedöms. Lån kan vara ett motiverat sätt att finansiera en långvarig tjänst, men tillgången till lån och projektets ekonomiska hållbarhet är två olika frågor.

Varifrån tas nästa besparing?

I budgetramen för 2027 sattes ett sammanlagt anpassningsmål på 2,2 miljoner euro för sektorerna. Utbildningens andel var 750 000 euro, småbarnspedagogikens 350 000 euro och sektorn för vardag och fritid 500 000 euro. Detta är mål som satts upp för beredningen, inte i sig beslutade enskilda nedskärningar.³ Ändå är läget tydligt: kostnaderna för de nuvarande tjänsterna försöker man sänka samtidigt som ett betydande nytt åtagande övervägs. Då kräver försvaret av simhallen också ett svar på var det ekonomiska handlingsutrymme som den behöver ska komma ifrån.

Hälso- och sjukvården och äldreomsorgen hör till välfärdsområdets ansvar, så byggandet av simhallen leder inte direkt till nedskärningar på Sibbo hälsocentral eller i äldreomsorgen.⁴ Det sambandet ska vi inte hitta på. I kommunens egen ekonomi gäller valen däremot till exempel undervisning, småbarnspedagogik, ungdomsarbete och idrottstjänster. En simhall kan främja välbefinnande, men det gör också många nuvarande tjänster. Om en ny hall ökar trycket att försämra dem eller höja skatterna hör också dessa följder till motiveringen för investeringen. Fördelarna kan inte bedömas skilt från uppoffringarna.

Invigningen är bara början på räkningarna

I projektplanen från mars beräknades simhallens årliga driftsutgifter till cirka 1,24 miljoner euro. Beräkningarna av biljettintäkterna varierade med besökarantalet från cirka 270 000 till 500 000 euro.² Med dessa siffror skulle det återstå cirka 740 000–970 000 euro per år av verksamhetens utgifter att täcka, redan före finansieringskostnaderna. Siffrorna är uppskattningar, men storleksordningen är väsentlig. Ett beslut om att bygga skulle samtidigt innebära ett åtagande om årlig finansiering, vars behov kvarstår även vid svag ekonomisk utveckling, lägre användning än väntat och press på andra tjänster.

En offentlig idrottstjänst behöver inte gå med vinst. Dess värde kan ligga i simkunnighet, funktionsförmåga och möjligheten att röra på sig. Att verksamheten går med förlust är därför inte i sig ett skäl att förkasta projektet. Avgörande är hur stort stöd som är motiverat i förhållande till antalet användare, tillgängligheten och alternativen. Vid sidan av nyttan för välbefinnandet behövs en kalkyl över vad som kan ordnas på andra håll för motsvarande pengar. Annars kan varje önskad byggnad motiveras med samma ord, välbefinnande, och det finns inte längre någon användbar måttstock för jämförelsen.

Kommungränsen stoppar inte en simmare

Sibbos situation kan inte bedömas som om kommunen låg långt från alla andra tjänster. I projektplanen identifieras utbudet av simhallar i grannkommunerna och dess inverkan på besökarantalet i en egen hall.² Resans betydelse varierar ändå. För en vuxen med bil kan grannkommunens hall vara ett fungerande alternativ, men för ett barn, en person utan bil eller en person med nedsatt rörlighet kan samma resa vara besvärlig. Inte heller en egen hall skulle på grund av sitt läge vara lika lätt tillgänglig för alla Sibbobor. Tjänstens faktiska tillgänglighet följer inte direkt kommungränsen.

På sommaren finns det också möjlighet att simma i naturvatten och använda de befintliga badstränderna i Sibbo.⁵ En sjö ersätter inte en uppvärmd bassäng på vintern, och en strand lämpar sig inte för alla behov inom rehabilitering eller undervisning. Alternativen är ändå en del av helheten. Innan kommunen binder sig till en egen hall vore det motiverat att utreda vad transporter till simskolor, samarbete med grannkommuner och förbättringar av de nuvarande idrottsplatserna kunde erbjuda. Deras kostnader och tillgänglighet borde jämföras med byggandet, så att också möjligheterna till ett mindre ekonomiskt åtagande blir synliga.

Besinning är också ett beslut

Projektplanen återremitterades i våras för fortsatt beredning bland annat för att utreda hur ett hopptorn och stålbassänger skulle påverka projektet.⁶ För varje egenskap kan det finnas en rimlig motivering. Men också helheten behöver en gräns. Om hallens kostnader gradvis växer med varje motiverat önskemål kan resultatet bli ett projekt som inte ens den ursprungliga förespråkaren längre känner igen som sitt eget. Det löser man inte genom att allmänt utlova effektivitet. Det behövs ett beslut om vad som ska byggas, vad som lämnas bort och vid vilken kostnad planen ska bedömas på nytt.

Även ett uppskov kan ha kostnader, men att skynda på med bristfälliga uppgifter undanröjer dem inte. Nu betyder besinning att avgränsa innehållet, granska kalkylerna och bedöma kommunens betalningsförmåga utan att utgå från att byggandet är beredningens oundvikliga slutresultat. Enligt vår uppfattning ger det nuvarande ekonomiska läget och kostnadsutvecklingen ingen grund för att binda sig till projektet före denna granskning. Om hållbar finansiering kräver orimliga försämringar av andra tjänster kan svaret vara nej. Projektet kan bedömas på nytt om kommunens ekonomiska förutsättningar förändras.

Vi har stött en simhall, inte att den genomförs oberoende av pris och följder. Att ompröva grunderna för stödet hör till ett ansvarsfullt beslutsfattande. Om kommunens ekonomi inte tål projektet måste man kunna säga det, även om byggnaden vore fin och tanken fortfarande lockande. Vad är vi beredda att låta bli att finansiera för att kunna bygga och driva en egen simhall?